26-08-15
Kategori: Allmänt
Frukost intagen, väskan packad. Laddad till tusen ger jag mig iväg strax efter 8 på morgonen. Känns bra det här, riktigt bra! Rundan planerad, 20 km blandat skogsväg, grus och ca 6 km asfalt. Längsta rundan på ”väg” sedan Varvet 2014. Men bror min har erbjudit sin plats i Lidingö Loppet till mig. Och det är nu eller aldrig. Måste se om jag fixar det!
2,5 km sprungna, känns fortfarande ruskigt bra. Vädret är lagom och tempot bra. Träffar på en bekant, blir ståendes i 10-15 min. Springer vidare och efter bara 1 km känner jag av det som jag fasat efter. Mitt knä, det aset krånglar! Inte i full smärta, men tillräckligt för att jag ska dra av på tempot och börja gå. Avvaktar några hundra meter, börjar springa igen. Nepp, knät gör ont igen. Gör samma sak några gånger till tills jag inser att det inte går. Något är fel idag. Tårarna kommer och jag kan verkligen inte hålla tillbaka dem. De kommer inte av smärta, utan av besvikelsen. Borta är drömmen om att springa Lidingö Loppet. Men framförallt är jag helt knäckt av att jag inte kan springa. Löpningen r en del av mig, det är naturligt för mig. Jag är ledsen, så förbannat ledsen. Går sakta hemåt. Idag blev det ynka 4.65 km löpning. Knät hade ingen anledning alls att krångla. Jag var uppvärmd, sprang på en mjuk skogsväg och tog det lugnt.
Flera gången testade jag att springa när jag gick hemåt. Men det gick inte. Testade när jag kom till skogen, men det gick inte. Slokörad fick jag lunka hem med mitt ömmande knä, för nu gör det ont så fort jag böjer det. Broder föreslog steloperation, och jag är med honom!
Bye, Bye Lidingö Loppet och hej, hej till rehab.
Väntar på tid till fysioterapeuten och läser än en gång vad MR Google har att säga. Hittade ”Spring Jonas”. Foamroller, stretch, antiinflammatoriskt, övningar, mm. Listan är lång och jag vet inte vart jag ska börja.
Funderar på om min vikt kan göra skillnad? Väger idag 65 kg till mina 164 cm. Dvs helt normalviktig. Men tanken finns där, Det säger sig själv att ju lättare man är, ju mindre belastning på leder. Det behöver man inte vara Einstein för att förstå.
Börjar dagen med att sura, deppa och googla lite till. Kanske ska testa tejpen igen? Nåja, blir att ta sig an foamrollern och stetcha.
