2-9-15
Kategori: Allmänt
Jag sprang idag. Jag brukar springa, men idag kastade jag handduken. Jag vill inte vara den som är beroende av stöd och massa krabb. Jag vill bara kunna dra på mig kläderna och ge mig ut i skogen. Idag gjorde jag just det. Jag sket i knäskyddet, jag bara sprang. Känslan av att vara helt fri är enstående. Visst, jag störs inte av skyddet, men det finnns där ändå. Och hindrar mitt steg i backarna. Idag fanns det inget som hindrade mig. I nästan 7 km seglade jag fram genom skogen. Fri och utan minsta bekymmer eller smärta. Någon stelhet, men jag kan inte förvänta mig något annat med tanke på att jag inte sprungit utan stöd på över 2 år!
I år testar jag något nytt. Jag kastar in handduken och skiter i allt vad stöd heter. Jag ägar mig åt stretching, foamroller och annat skit. Jag ska kunna springa den där maran jag längtar efter, och jag ska springa den utan smärta och skydd!
Och just det, min brors ord, min guru. Hans ord hördes i mina öron idag. "Ta aldrig den lätta vägen, ta alltid den svåra." Så jag gjorde det. Jag sprang inte runt backen, jag sprang uppför den. Jag besegrade den och jag kommer göra det igen! Min bror och mitt bollplank i denna kamp mot att vara fri från smärta.
Idag 7 km - Den 9 Oktober 25 km
I år testar jag något nytt. Jag kastar in handduken och skiter i allt vad stöd heter. Jag ägar mig åt stretching, foamroller och annat skit. Jag ska kunna springa den där maran jag längtar efter, och jag ska springa den utan smärta och skydd!
Och just det, min brors ord, min guru. Hans ord hördes i mina öron idag. "Ta aldrig den lätta vägen, ta alltid den svåra." Så jag gjorde det. Jag sprang inte runt backen, jag sprang uppför den. Jag besegrade den och jag kommer göra det igen! Min bror och mitt bollplank i denna kamp mot att vara fri från smärta.
Idag 7 km - Den 9 Oktober 25 km
